Ja, då var det dags. Idag började det ömma ännu mer i hårbotten och håret föll av i större mängder.
Jag bestämde mig för att under dagen ska det ske, allt hår ska bort.
Mitt på dagen tog jag en promenad i skogen, tankarna gick runt och jag försökte hämta lugnet från skogen. För mig brukar det vara så att om jag inte kan får ro i tankarna, låter jag de fara runt på vägen ut, och så brukar det ha lagt sig sig på vägen tillbaka hem. Så var det också igår.
När jag kom hem smög jag in på toaletten men min sax. Min yngsta dotter var sjuk och hemma från skolan, och jag vill inte chocka henne med att plötsligt göra en Britney. Jag tänkte bara klippa det riktigt kort.
Jag började med att sminka mig för att jag tänkte det skulle göra det lättare att se förvandlingen. Och det gick ganska bra, det kändes faktiskt helt ok. Visst, en cm kort klippning över hela håret var inte lika snyggt som min bob, men återigen kändes det befriande att bli av med det.
Sen tog jag på mig min peruk för att göra det lite lättare för lilltjejen. Hade inte det rätta handlaget, men med lite träning kommer nog peruken sitta som ett smäck.
Efter middagen åkte trimmern fram och min man hjälpte mig med att ta bort resten av håret. Försiktigt och noggrant drog han trimmern fram och tillbaka över huvudet, medans våra tjejer intresserat följde hela processen. Min man skojade och undrade om jag vill ha kvar lugg á la Tintin, men jag hoppade på det. Jag kör fångstilen istället ; )
Nu är 1-2 mm inte så jättesmickrande, om man inte är Sinead o'connor, så jag bär en "tubsjal" som jag har fått av mamma. Hon köpte en till mig och mina systrar, samtidigt som hon köpte en till sig själv när hon tappade håret. Tänk att jag skulle få användning av den av samma andledning.
Jag bestämde mig för att under dagen ska det ske, allt hår ska bort.
Mitt på dagen tog jag en promenad i skogen, tankarna gick runt och jag försökte hämta lugnet från skogen. För mig brukar det vara så att om jag inte kan får ro i tankarna, låter jag de fara runt på vägen ut, och så brukar det ha lagt sig sig på vägen tillbaka hem. Så var det också igår.
När jag kom hem smög jag in på toaletten men min sax. Min yngsta dotter var sjuk och hemma från skolan, och jag vill inte chocka henne med att plötsligt göra en Britney. Jag tänkte bara klippa det riktigt kort.
Jag började med att sminka mig för att jag tänkte det skulle göra det lättare att se förvandlingen. Och det gick ganska bra, det kändes faktiskt helt ok. Visst, en cm kort klippning över hela håret var inte lika snyggt som min bob, men återigen kändes det befriande att bli av med det.
Sen tog jag på mig min peruk för att göra det lite lättare för lilltjejen. Hade inte det rätta handlaget, men med lite träning kommer nog peruken sitta som ett smäck.
Efter middagen åkte trimmern fram och min man hjälpte mig med att ta bort resten av håret. Försiktigt och noggrant drog han trimmern fram och tillbaka över huvudet, medans våra tjejer intresserat följde hela processen. Min man skojade och undrade om jag vill ha kvar lugg á la Tintin, men jag hoppade på det. Jag kör fångstilen istället ; )
Nu är 1-2 mm inte så jättesmickrande, om man inte är Sinead o'connor, så jag bär en "tubsjal" som jag har fått av mamma. Hon köpte en till mig och mina systrar, samtidigt som hon köpte en till sig själv när hon tappade håret. Tänk att jag skulle få användning av den av samma andledning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar