40-års kalas och cancerbesked

De kommande dagarna, efter jag hade gjort trippeldiagnostiken, följde dagar av festplanering inför min och min mans gemensamma 40-årskalas. Det gav mig annat att fokusera på, vilket var skönt.
På lördagen hade vi festen och det blev jättelyckat, jag tror ingen märkte någon skillnad på mig. Det kändes som om jag kunde njuta av stunden, festen, upptågen och alla glada gäster. Det var nästan att jag glömde att jag väntade på ett cancerbesked.

Måndagen efter kalaset var det en härligt solig dag och vi hade lämnat tillbaka hyrmöbler, när vi kom hem ringde det på min mobil. Det var en läkare från Carlanderska som hade besked om mitt provsvar.
" Maria, tyvärr såg det inte bra ut, det var bröstcancer". Jag var lugn och förstående, på ett lite läskigt sätt, och sa att" det måste vara tråkigt för dig att lämna ett sånt besked".
Vi bestämde att jag skulle ha kvar min tid hos läkaren, Katarina Storek, följande dag, så att jag skulle kunna smälta beskedet och få ställa frågor.

Min man stod brevid under samtalet och hörde vad jag sa. Jag återupprepade vad läkaren hade sagt och vi höll om varandra. Allt var så overkligt.

Trippeldiagnostik av knölen

När jag och familjen kom hem från semestern i Grekland, väntade en kallelse till Grindstugan på Carlanderska. Jag hade fått tid för en trippeldíagnostik och det skulle ske den 15/8. Grindstugan, ett trevligt namn på ett väldigt stelt och sterilt ställe.  När jag kom dit fick jag först göra en mammografi för andra gången. Jag hade gjort en i en tidigare i våras och den hade inte visat någonting.
Det gjorde det inte heller denna gången.

Sen blev jag visad till en annat rum där jag fick träffa en väldigt fåordig läkare. Först undersökte han brösten med ultraljud, båda två för att kunna jämföra, och då hittade han knölarna. Efter han lokaliserat knölarna utförde han en finnålspunktion/vävnadsprov.
Vid ett vävnadsprov sticks en nål in i knutan och celler sugs ut för att sedan undersökas. Diagnosen kan aldrig ställas utan ett vävnadsprov.

Läkaren tog prover på två ställen och hela tiden var han fokuserad och sa väldigt lite. Sköterskan däremot frågade om det kändes bra. Efter varje gång läkaren hade tagit ett prov gick han till en bänk där han hade en glasskiva där han lade proverna.

Läs mer om undersökningen på
http://www.breastfriends.se/symtom--diagnos/utredning-och-diagnos

Läkaren var klar sa han " Ja, det var ingen vattenfylld cysta i alla fall", sen så dröjde han lite innan han fortsatte, " det blir nog nån form av behandling, men vi får vänta på provsvaret", sen sa han inget mer om det, utan lämnade rummet med massor av frågetecken. Jag sa till sköterskan som var kvar, att det kändes konstigt och att läkarens utlåtande fick mig att fundera. Men hon sa att jag inte skulle försöka tolka och dra slutsatser utifrån vad läkaren hade sagt.
Det enda jag kunde göra var att vänta tills jag skulle få provsvaret, vilket skulle prioriteras, och ta 3-4 dagar. Så jag tackade för mig, gick ut i bilen och satt där en stund för att samla tankarna,  innan jag åkte hem. Nu kunde jag inte göra annat än att vänta......

Öppet hus hos Johanna

I onsdags var det äntligen dags att göra ett besök hos Bröstcancerföreningen
 Johanna och delta i gruppen Unga Johanna,
som är till för oss yngre och upp till 50 år.

Unga Johanna har öppet hus onsdagar ojämna veckor kl. 11-13.

Föreningens mysiga lokal ligger på Stampgatan 38 och här har man gjort

det hemtrevligt och välkomnande. När jag kom var det redan några Johannor

på plats, dels två kvinnor som arbetar med föreningen och sen var Dora, som

jag träffade på Look Good- Feel Better, också där. Det var roligt att träffas igen.

 

Medans vi fikade, till självkostnadspris, så avverkade vi ämne efter ämne,

och allt kändes väldigt naturligt att prata om. Vi pratade bl.a. om hur vi upptäckte

vår tumör, hur vi mått, om peruker och om oron över återfall.

Här fanns lite olika saker till försäljning, som örhängen och Rosa bandet produkter.

Efter drygt två timmar med mycket givande samtal så var det dags att avrunda och

bege sig hemåt. Jag och Dora bytte nummer, vi planerar att träffas för en fika när vi båda har återhämtat oss från våra respektive omgång av vår behandling.

Jag är glad att jag tillslut bestämde mig för att gå till Bröstcancerföreningen Johanna.

En sväng förbi Perukmakar´n

 Igår gjorde jag ett kort besök på Göteborgs perukmakeri. Jag har inte varit bekväm med min peruk, och faktiskt bara använt den ett par gånger,  så jag lämnade in den förra veckan för att få den justerad.  Dels så var peruken lite gles, och så hade den för mycket fall mot ansiktet, så det förstärktes. Inte riktigt det man vill när man känner sig svullen och go i ansiktet. Sen satt den väldigt hårt, så att den gick inte att ha på en längre tid. Men allt detta skulle fixas.

Här är mannen som gör det. Hans, eller Hasse som jag tror alla säger, är perukmakaren

 som driver Perukmakeriet och har gjort det sen 1986,

men varit i branschen sen 1968, om jag inte minns fel.

En riktigt skön gubbe, som är duktig och som gör att man känner sig

bekväm i en mycket annorlunda situation.

 Här sitter man när man provar ut peruker och även när man blir klippt.

Det kommer en frisör dit varje onsdag för att klippa till peruken efter ens önskemål. 

 Det finns massor av peruker i olika färger och modeller.

Här är några varianter med kepsar. Domarperuken är nog inte ett vanligt val ; )

I perukverkstan pågår det alltid nåt arbete med nån peruk.

Hasse kan t.ex. sätta fast mer hår eller ånga bort lockar om det behövs.

Ännu fler peruker i förbutiken. Här kan man också köpa produkter, som

borstar, shampo och balsam, till peruken, men också sjalar och andra huvudbonader.