Igår var det dags för Herceptinbehandlingen igen. Det var tre veckor sen jag fick den första gången. Det har varit händelserika veckor som verkligen har testat oss ytterligare, men man klarar mer än man tror.
N.s läkning går åt rätt håll och förhoppningsvis kommer hon kunna vara på korttids ett par nätter under påsk. För egen del ska det bli skönt att få sova lite mer, och för N. blir det kul att träffa kompisar och personal på korttids. Hon har varit och hälsat på i skolan tillsammans med P. och det har N. tyckt varit jättekul. Lillasyster M. blev dålig i söndags och är fortfarande inte bra, så vi ska till läkaren imorgon.
Måndagen började med strålning. Det var försenat, som det ofta brukar vara pga. de känsliga strålningsapparaterna. Hade ett hektiskt schema och hade inte något utrymme för förseningar, eftersom jag skulle direkt till avd 53 för Herceptinet, men tillslut kom jag in på rum 3 där jag alltid går och får min behandling. Utöver strålningen ville man ta några foton, så det tog några minuter extra, och ca. 15 minuter senare var jag klar.
Jag skyndade iväg till avd 53 och hejade på Ann-Britt, min sköterska som tar hand om mig, som satt i personalrummet. Hittade en ledig säng längst ner i korridoren på rum 7, försedde mig med en kopp the och polarklämma, medans jag väntade på Ann-Britt.
Sen kom hon och vi körde igång. Hade glömt att ta de obligatoriska Panodilen innan för att lindra biverkningarna, så jag fick två. Det tog en timma denna gång och de följande 15 gångerna kommer det bara ta en halvtimma.
Direkt efteråt begav jag mig, något sen, till Tove för att få en halvtimmas akupunktur.
Sen bar det hemåt till familjen. Kände mig frusen och trött resten av dagen, och tyvärr blev det sen dåligt med sömn.
N.s läkning går åt rätt håll och förhoppningsvis kommer hon kunna vara på korttids ett par nätter under påsk. För egen del ska det bli skönt att få sova lite mer, och för N. blir det kul att träffa kompisar och personal på korttids. Hon har varit och hälsat på i skolan tillsammans med P. och det har N. tyckt varit jättekul. Lillasyster M. blev dålig i söndags och är fortfarande inte bra, så vi ska till läkaren imorgon.
Måndagen började med strålning. Det var försenat, som det ofta brukar vara pga. de känsliga strålningsapparaterna. Hade ett hektiskt schema och hade inte något utrymme för förseningar, eftersom jag skulle direkt till avd 53 för Herceptinet, men tillslut kom jag in på rum 3 där jag alltid går och får min behandling. Utöver strålningen ville man ta några foton, så det tog några minuter extra, och ca. 15 minuter senare var jag klar.
Jag skyndade iväg till avd 53 och hejade på Ann-Britt, min sköterska som tar hand om mig, som satt i personalrummet. Hittade en ledig säng längst ner i korridoren på rum 7, försedde mig med en kopp the och polarklämma, medans jag väntade på Ann-Britt.
Sen kom hon och vi körde igång. Hade glömt att ta de obligatoriska Panodilen innan för att lindra biverkningarna, så jag fick två. Det tog en timma denna gång och de följande 15 gångerna kommer det bara ta en halvtimma.
Direkt efteråt begav jag mig, något sen, till Tove för att få en halvtimmas akupunktur.
Sen bar det hemåt till familjen. Kände mig frusen och trött resten av dagen, och tyvärr blev det sen dåligt med sömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar