Idag har jag fått min sista cellgiftsbehandling och fått bort min CVK, kommande Herceptin behandlingar kan man sätta nål i armen. Det är så skönt att veta att efter denna veckan så blir allt mycket bättre. Eftersom det blev jobbigt med biverkningar senast, fick jag idag en spruta långtidsverkande medicin mot illamåendet och det ska göra det lindrigare. Jag håller tummarna.
Min käre man skjutsade mig idag för det var tänkt att jag skulle få en annan "avtrubbningsmedicin", men efter överläggning kom vårdpersonalen fram att det inte var rätt för mig.
Nu när jag sitter och skriver känner jag mig just nu bara väldigt trött, så jag ska inte skriva så mycket, utan ta och lägga mig en stund. Idag var det återigen sjuksköterskan Ann-Britt som hjälpte mig, en rar norrländsk kvinna som jag trivs mycket bra med. Vi pratade om hur skönt det ska bli att äntligen få bada. Jag brukar inte bada mycket, men nu när jag inte fått göra det, så längtar jag. Lite typiskt ; )
Hon berättade att hon badar varje vecka, och att det får ersätta bastun för henne. Som norrlänning så är det obligatoriskt att ha bastu hemma och när dom bodde norröver så hade dom tre stycken. T.o.m. deras Jack Russel älskade att bada bastu, han satt längst upp med husse och duckade när det blev för varmt.
Jag fick en ny tid för första Herceptinbehandlingen, som sen kommer vara 17 ggr. var tredje vecka, och då blev det en annan sjuksköterska som jag har haft en halv behandling. Först sa jag bara ok, bra, tack, men när Ann-Britt kom tillbaka frågade jag om det fanns någon möjlighet för henne att ta hand om mig istället. Hon förklarade då att hon försöker skära ner på egna patienter för att hon ska jobba med administrativt, och är det patienter som bara har fem ggr kvar så har hon kvar dom, men jag ska ju ha behandlingar i ett år. Men sa hon sen, jag skulle vilja ha dig kvar för jag trivs med dig och vi kommer bra överens.....så jag ska kolla direkt om det går. Efter en stund kom hon tillbaka med en ny tid, den 9 mars och hon ska hjälpa mig då, och alla kommande behandlingar. Yes!
Första gången tar det 6 timmar och det är för att Herceptin kan ha hjärtpåverkan så jag måste observeras. Sen kommer jag göra hjärtundersökningar, både före och under behandlingarna.
Jag ska för omväxlingens skull prova en säng och ligga där, se på TV, läsa eller sova en stund.
På tal om sova, så får jag nog ge mig och lägga mig en stund.
Vill bara nämna att jag inte vet hur denna veckan blir, men ringa gärna på kvällarna om ni vill ha info om läget. Då kan P hålla er uppdaterade.
Sen är ni många som frågar hur ni kan hjälpa till och jag vet att vi ibland kan ha lite för bra av inställningen "det klarar vi själva", men att t.ex. få färdig mat skulle vara mycket uppskattat.
Dels för att jag har svårt med matos, men sen avlastar det P som slipper tänka på detta under den tuffaste veckan.
Men ni ska veta och det hoppas jag att ni känner, att vi verkligen uppskattar allt stöd, i alla former, som vi har fått.
Ta hand om varandra! Kram Maria
 |
| Äntligen har jag fått bort CVK:n som satt från nyckelbenet ner till hjärthöjd. |
Nu när jag sitter och skriver känner jag mig just nu bara väldigt trött, så jag ska inte skriva så mycket, utan ta och lägga mig en stund. Idag var det återigen sjuksköterskan Ann-Britt som hjälpte mig, en rar norrländsk kvinna som jag trivs mycket bra med. Vi pratade om hur skönt det ska bli att äntligen få bada. Jag brukar inte bada mycket, men nu när jag inte fått göra det, så längtar jag. Lite typiskt ; )
Hon berättade att hon badar varje vecka, och att det får ersätta bastun för henne. Som norrlänning så är det obligatoriskt att ha bastu hemma och när dom bodde norröver så hade dom tre stycken. T.o.m. deras Jack Russel älskade att bada bastu, han satt längst upp med husse och duckade när det blev för varmt.
Jag fick en ny tid för första Herceptinbehandlingen, som sen kommer vara 17 ggr. var tredje vecka, och då blev det en annan sjuksköterska som jag har haft en halv behandling. Först sa jag bara ok, bra, tack, men när Ann-Britt kom tillbaka frågade jag om det fanns någon möjlighet för henne att ta hand om mig istället. Hon förklarade då att hon försöker skära ner på egna patienter för att hon ska jobba med administrativt, och är det patienter som bara har fem ggr kvar så har hon kvar dom, men jag ska ju ha behandlingar i ett år. Men sa hon sen, jag skulle vilja ha dig kvar för jag trivs med dig och vi kommer bra överens.....så jag ska kolla direkt om det går. Efter en stund kom hon tillbaka med en ny tid, den 9 mars och hon ska hjälpa mig då, och alla kommande behandlingar. Yes!
Första gången tar det 6 timmar och det är för att Herceptin kan ha hjärtpåverkan så jag måste observeras. Sen kommer jag göra hjärtundersökningar, både före och under behandlingarna.
Jag ska för omväxlingens skull prova en säng och ligga där, se på TV, läsa eller sova en stund.
På tal om sova, så får jag nog ge mig och lägga mig en stund.
Vill bara nämna att jag inte vet hur denna veckan blir, men ringa gärna på kvällarna om ni vill ha info om läget. Då kan P hålla er uppdaterade.
Sen är ni många som frågar hur ni kan hjälpa till och jag vet att vi ibland kan ha lite för bra av inställningen "det klarar vi själva", men att t.ex. få färdig mat skulle vara mycket uppskattat.
Dels för att jag har svårt med matos, men sen avlastar det P som slipper tänka på detta under den tuffaste veckan.
Men ni ska veta och det hoppas jag att ni känner, att vi verkligen uppskattar allt stöd, i alla former, som vi har fått.
Ta hand om varandra! Kram Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar