Tittar på Efter tio, som denna veckan har temat döden. Det handlar bl.a.om nära döden upplevelser, dödsångest och livets slutskede. Ibland kommer det upp saker som berör mig till tårar, känslorna sitter fortfarande på utsidan, men det finns också saker som inger hopp.
Jobbiga tankar om mamma, och hennes sista tid, dyker upp och det är nåt jag känner stor sorg över.
Hur det blev, att hon slöt sig så och inte ville prata om det som hände henne.
Vi vet inte vad hon tänkte eller hur hon upplevde det. Förstod hon vad som väntade?
Var hon rädd, eller hade hon försonats med tanken på att hon skulle dö? Jag önskar att hon hade velat dela med sig av sina tankar. Nu finns det outtalade och obesvarade frågor som vi får försöka hantera för att ge oss själva ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar