Akupunktur mot klimakteribesvär

Ja, det är bara att inse läget. Cellgifterna har gjort så jag hamnat i klimakteriet och med det kommer de mindre roliga värmevallningarna. Inget att jämföra med illamåendebiverkningarna, men det är ändå påfrestande när man återkommande blir genomvarm, svettig och bara måste kasta av sig kläderna både dag som natt.

Under mitt senaste läkarbesök, härom veckan, pratade jag med Barbro om detta, och hon sa att det inte finns någon medicin som funkar bra, men att man däremot kan prova akupunktur, vilket några av hennes patienter hade gjort med bra resultat. Jag tyckte det lät jätteintressant, samtidigt som jag gärna provar vad som helst för att få lite lindring. Barbro berättade också att det kan ha bra effekt mot illamående. Så vi bestämde att jag skulle prova det.



Här ligger jag med nålar i fötterna

Efter några dagar hamnade jag hos sjukgymnasten Tove som finns på Rörelse vid Wravinskys plats och som bla. jobbar med akupunktur. Hon var mycket trevlig, och ställde frågor om min diagnos, behandling och sen berättade hon om hur det funkar med akupunktur.
Hon berättade att just triggerpunkterna för just klimakteribesvär kan vara lite trögstartade, om man t.ex. jämför med punkterna för illamånde, som är snabba och effektiva.
Konstigt att inte vården tar till det oftare när en del mår så himla illa. Tove tyckte detsamma, speciellt med tanke på att punkterna är så lätta att hitta. Jag fick en riktig bra känsla för Tove och hennes arbete.

 På nålarna sätts elektroder som går till en dosa som man själv styr styrkan på.

Tove började med att sätta nålarna väldigt ytligt, och det känns inget. Däremot ska det kännas när hon vrider på nålarna, det betyder att dom sitter rätt och punkterna har triggats igång. Jag fick fyra nålar i fötterna, två i magen, två på händerna och en i huvudet.
Sen kopplas elektroder från nålarna till en dosa som styr hur mycket ström (låg styrka), som ska gå ut till punkterna. och det är nåt som man styr över själv.
Ju mer desto bättre effekt, men så här i början ska man inte ta i. Det är en pulserande, stickig känsla som uppstår när strömmen sätts igång. Jag fick ligga så i 30 minuter, och Tove kom in emellanåt och vred på de nålar som inte var uppkopplade till nån ström. Efteråt kände jag mig trött och lite frusen, vilket Tove nämnde var vanligt, och hon sa att man ska inte göra nåt jättefysiskt efter en behandling.

Tanken är att detta ska jag göra två gånger i veckan och att vi efter sex gånger ska göra en utvärdering om behandlingen har gett önskad effekt. Jag hoppas på det bästa!