Har sovit lite sådär de senaste nätterna av olika anledningar. Dels har tankarna farit omkring, det finns mycket att bearbeta, en hel del oönskat, men sånt är livet.
Sen har jag haft lite mun/svalgproblem, som man kan få, och så har jag känt mig lite låg.
Det kan man ju känna oavsett i en cancerbehandling, men det händer att det dyker upp när man slutar med cortisonet, som man får efter cellgifterna.
Nu var det en vecka sen jag fick senaste behandlingen och jag tycker att biverkningarna har var lindrigare denna gång. Däremot har tröttheten varit densamma, både fysiskt och psykiskt. Ibland är det svårt att acceptera att man är så svag. När promenader som jag brukar ta i rask takt, blir mycket kortare och trots att jag då går långsamt, ändå måste stanna och vila mig, det känns märkligt.
Men då är det viktigt att tänka att orken kommer att komma tillbaka. Dels har jag riktigt bra dagar nu under cancerbehandlingen då jag orkar mer, men jag kommer att återhämta mig helt när jag är färdigbehandlad. Men man måste ha tålamod, för det kommer ta tid, man brukar säga ett år ungefär.
Ja, imorse mådde jag oväntat sämre. Jag satt och matade min lilla tjej som hade värst hostan som inte ville ge med sig. Försökte att undvika att få hostattackerna rakt i ansiktet, då jag nu är inne i min sämsta vecka med tanke på ett obefintligt immunförsvar. Efter en stund fick jag plötsligt huvudvärk och blev helt matt. Tog smärtstillande och var tvungen att lägga mig ner, huvudvärken försvann men mattheten har suttit i tills nu.
Gjorde iordning några mackor och kom på mig själv med att nynna. Det är bra!
Just nynna gör jag faktsikt ännu mer nu. Dels när jag är själv hemma eller när jag t.ex. sitter och väntar vårdcentralen eller handlar mat. Det känns bra att nynnadet finns där tillhands, det är nåt positivt som ibland dyker upp helt omedvetet och bara finns där och ger en bra känsla. Prova! Tänk på att barn uppskattar att man inte gör det när dom är med. Jobbar själv på det ; )
Sen har jag haft lite mun/svalgproblem, som man kan få, och så har jag känt mig lite låg.
Det kan man ju känna oavsett i en cancerbehandling, men det händer att det dyker upp när man slutar med cortisonet, som man får efter cellgifterna.
 |
| Här brukar mina korta promenader sluta. |
Men då är det viktigt att tänka att orken kommer att komma tillbaka. Dels har jag riktigt bra dagar nu under cancerbehandlingen då jag orkar mer, men jag kommer att återhämta mig helt när jag är färdigbehandlad. Men man måste ha tålamod, för det kommer ta tid, man brukar säga ett år ungefär.
Ja, imorse mådde jag oväntat sämre. Jag satt och matade min lilla tjej som hade värst hostan som inte ville ge med sig. Försökte att undvika att få hostattackerna rakt i ansiktet, då jag nu är inne i min sämsta vecka med tanke på ett obefintligt immunförsvar. Efter en stund fick jag plötsligt huvudvärk och blev helt matt. Tog smärtstillande och var tvungen att lägga mig ner, huvudvärken försvann men mattheten har suttit i tills nu.
 |
| Lite mer harmoni. Bild Cornelia. |
Gjorde iordning några mackor och kom på mig själv med att nynna. Det är bra!
Just nynna gör jag faktsikt ännu mer nu. Dels när jag är själv hemma eller när jag t.ex. sitter och väntar vårdcentralen eller handlar mat. Det känns bra att nynnadet finns där tillhands, det är nåt positivt som ibland dyker upp helt omedvetet och bara finns där och ger en bra känsla. Prova! Tänk på att barn uppskattar att man inte gör det när dom är med. Jobbar själv på det ; )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar